Vi gratulerar i dag vårt broderfolk

Den norske konungen symboliserar i kött och blod den norska nationen och folksjälen.

Norrmännen firar den 17 maj för att konung Christian Frederik skrev under landets grundlag just den 17 maj 1814 (lagen blev antagen av Riksforsamlingen på Eidsvoll dagen innan, den 16 maj), och inledde en kort period för Norge som självständig stat, före konventionen i Moss, då Norge var tvunget att ingå en personalunion med konungariket Sverige. Grundlagen fick dock behållas och säkerställde en hög grad av inre självstyre för Norge under perioden.

I Norge är man stolt över sin konung, sitt fosterland och sin fana. I dag, den 17 maj, hyllas kungafamiljen i Oslo.

Dagens Sverige har mycket att lära av norrmännen. Om hur man bör uppskatta sitt eget fosterland. Flum, nationell självförnekelse och vidare en förödelsens politik, vilken gör att våra närmaste grannländer (läs: Danmark) nu vill återupprätta gränsbevakningen mot Sverige är inget som vi har någon anledning att vara stolta över. Däremot har vi en mycket anrik historia, som sträcker sig många århundraden tillbaka i tiden. Den är absolut värd att högtidlighållas och åminnas. Socialisterna och “Moderaterna” slåss om att få sälja ut vårt land och dess familjesilver. Från att ha varit ett hyggligt högerparti är “medelmåttorna” numera de som har tagit sig an socialisternas självpåtagna uppgift som slaktare av nationen. Båda två (bara olika sidor av samma mynt) är en skam för vår fina nation. Vårt folk och vårt land kan mycket bättre än så här! Hur kan folk rösta på dem utan att skämmas ögonen ur sig? För att, till ovan nämnda pris, få ett par ynka hundralappar mer i plånboken, av deras egna inbetalade pengar. Snacka om hästskojare.

Norge har ett politiskt landskap som de kan vara stolta över. Landet har ett riktigt högerparti som heter duga. Snart kommer Norges statsminister att heta Siv Jensen – till hela den politiska elitens stora fasa i Sverige. Ty då kommer Sverige närmast att framstå som ett nordens Nordkorea eller den sista sovjetstaten. I Sverige kan vi mest bara känna skam och sorgsenhet över hur illa det ser ut här hemma. De nya moderaterna och deras dvärglika partikollegor är ungefär lika vänstervridna som sossarna, och har således inget mer att tillföra vårt land. Men ändring är – som synes – på väg!

Vi gratulerar – ur djupet av av våra hjärtan – Norge och vårt brödrafolk på deras nationaldag!

1.
Ja, vi elsker dette landet,
som det stiger frem,
furet, værbitt over vannet,
med de tusen hjem.
Elsker, elsker det og tenker
på vår far og mor
og den saganatt som senker
drømme på vår jord.
Og den saganatt som senker,
senker drømme på vår jord.

2.
Dette landet Harald berget
med sin kjemperad,
dette landet Håkon verget
medens Øyvind kvad;
Olav på det landet malte
korset med sitt blod,
fra dets høye Sverre talte
Roma midt imot.

3.
Bønder sine økser brynte
hvor en hær dro frem,
Tordenskiold langs kysten lynte,
så den lystes hjem.
Kvinner selv stod opp og strede
som de vare menn;
andre kunne bare grede,
men det kom igjen!

4.
Visstnok var vi ikke mange,
men vi strakk dog til,
da vi prøvdes noen gange,
og det stod på spill;
ti vi heller landet brente
enn det kom til fall;
husker bare hva som hendte
ned på Fredrikshald!

5.
Hårde tider har vi døyet,
ble til sist forstøtt;
men i verste nød blåøyet
frihet ble oss født.
Det gav faderkraft å bære
hungersnød og krig,
det gav døden selv sin ære –
og det gav forlik.

6.
Fienden sitt våpen kastet,
opp visiret for,
vi med undren mot ham hastet,
ti han var vår bror.
Drevne frem på stand av skammen
gikk vi søderpå;
nu vi står tre brødre sammen,
og skal sådan stå!

7.
Norske mann i hus og hytte,
takk din store Gud!
Landet ville han beskytte,
skjønt det mørkt så ut.
Alt hva fedrene har kjempet,
mødrene har grett,
har den Herre stille lempet
så vi vant vår rett.

8.
Ja, vi elsker dette landet,
som det stiger frem,
furet, værbitt over vannet,
med de tusen hjem.
Og som fedres kamp har hevet
det av nød til seir,
også vi, når det blir krevet,
for dets fred slår leir.