Från vänster: Hanna Wagenius, förbundsordf. CUF; Stefan Lindborg, förbundsordf. Ung Vänster; Stefan Lundkvist, fs-ledamot SDU; Rikard Sparby, distriktsordf. MUF; Magnus Nilsson, förbundsordf. S-studenter. Övriga deltagare var Aron Modig, förbundsordf. KDU; Erika Karlenius, språkrör Gröna Studenter och Karl Axelsson, 2:e vice förbundsordf. LUF.

I afton företrädde jag SDU på en debatt mellan våra svenska ungdomsförbund, anordnad av Föreningen Samhällsvetarna på Uppsala universitet. Ämnena var breda och innehållsrika: den ekonomiska krisen, skola/utbildning och klimat. Debattens vågor gick så höga att det fjärde ämnet, välfärd, inte hanns med. Typiskt politikerklassen, de gillar att höra sin egen röst fast de egentligen inte har så mycket att säga. Dock var det toppklass på de deltagande företrädarna, och bättre än så här blir det inte i vårt arma Svea rike. Det visar ju med önskvärd tydlighet att vi måste bli av med några av partierna från våra parlamentariska församlingar. Det menlösa Centerpartiet, de innehållslösa och förvirrade Kristdemokraterna (det nya ”HBTQXYZ-partiet”) och de blodröda kommunisterna vore en bra början. Tre dvärgar, så små och obetydliga att det är svårt att över huvud taget ta någon notis om dem längre. Ett tillhåll för ett litet gäng drivna partikarriärister – ja, Centerpartiet är faktiskt Europas rikaste parti. Men inte hjälper det något, snart står de på gatan på väg till arbetsförmedlingen.

I debatten passade jag på att klargöra hur jag, under min tid inom centern, kommit underfund med vilket ruttet, meningslöst och totalt visionslöst parti det är. Dessa epitet går även alldeles utmärkt att klistra på de övriga sex partierna som tillsammans bildar maktetablissemangets sjuklöver. I stället fann jag vägen till ett parti med traditionella och socialkonservativa värderingar. Det vill säga enligt min egen personliga uttolkning: ordning och reda i skolan, hårdare tag mot kriminella och i allmänhet sunda och traditionella värderingar. Åsikter som samtliga delas av en rungande majoritet av det svenska folket. Att det partiet sedan även visade sig ha en vettig invandringspolitik (ni vet, den som bedrivs av alla partier, från höger till den yttersta vänsterkanten, i våra nordiska grannländer) var bara grädde på moset. Vanligt hederligt arbetande folk sysslar inte med ”genuspedagogik” på dagis eller är ”feminister”, i och utanför sängkammaren. Eller har jag misstolkat feminismen…?

Det mest hårresande jag har hört i en debatt på länge var när LUF:s andre vice ordförande stolt berättade att de minsann gömmer illegala invandrare i LUF. Detta menade han dessutom var den bästa anledningen till att gå med i Liberala Ungdomsförbundet. (För övrigt lät han som en råbarkad kommunist från förr, då han propagerade för ”klass- och kvinnokamp” och andra verklighetsfrånvända tokerier…) Ja, mycket ska man höra innan öronen trillar av, men att höra någon uppmana till att inte efterfölja demokratiskt fattade beslut var tämligen sjukt och surrealistiskt. Hoppas att ingen i Folkpartiet blir förvånade när de nu går samma öde till mötes som KD. Det är numera ett helt idélöst parti som pladdrar på i en gammaldags ”DDR-retorik”. Inga vanliga människor orkar med att lyssna till detta meningslösa nonsens. Det är en förlegad retorik av politiker för politiker.

Som vanligt i dylika sammanhang blev det mycket prat om mat (fick tillfälle att påpeka att både paj och bullar är gott), i synnerhet med anledning av regeringens satsning på halverad restaurangmoms. Hur man – som i princip enda åtgärd – kan spendera en tredjedel av reformutrymmet genom en present till restaurangägarna är helt obegripligt. Man beräknar själva från regeringshåll att det (kanske) kommer ge en handfull jobb, vilket i så fall innebär att varje jobb kostar i runda slängar två miljoner kronor. Nota bene, restaurangerna använder såklart denna julklapp från regeringen som de själva behagar. Finns det inte behov och efterfrågan på mer arbetskraft så blir det inga nya jobb. Och ”de nya medelmåttornas” partiledare anarkoliberalen Reinfeldt pratar om att ta ansvar?

För övrigt var det intressant att höra hur språkröret för Gröna Studenter kavat påstod att vi hade lyckats sätta människor både på månen och Mars. Det var mer än jag visste. Lätt förkvävda skratt hördes från åhörarna… Det utgör ett klart bevis på att deras företrädare inte lever på Tellus, vår egen planet. Man svävar inte bara i det blå utan är också djupt okunniga om elementära fundament av fakta och verklighet. Flum och att spela ”bror Duktig” inför varandra är deras varumärke. Tragikomiskt! Men att exempelvis leva som de lär och flytta ut till ”ett mångkulturellt paradis”, nej det är man för fin i kanten för att göra. De kan komma igen och snacka när de lever som de lär. Då få de åtminstone en minimal trovärdighet. I dag är den under fryspunkten, och det vet de till och med själva.

Här är vi som ska göra det; skapa ett nytt och bättre Sverige. Och folket kommer att se oss som den enda oppositionen mot den ihopklibbade och mossiga "sjuklövern" i riksdagen!

Som vanligt riktades de flesta publikfrågorna till mig som SDU-representant. Det brukar vara så. Man såg de illa dolda avundsjuka blickarna från den gamla förlegade maktens små företrädare. Men det är ju inte konstigt när SD växer för varje dag och vi är det utan tvivel mest intressanta politiska ungdomsförbund på den politiska kartan av i dag! Vi är den nya fräscha oppositionen i Sverige! Vi är frihetens röst i ”världens sista sovjetstat”. (Nej, förlåt Björn Rosengren, det är inte Norge längre.) Vi har svaren på en lång rad frågor. Vi satsar på att såväl förändra som att ta ansvar för Sverige. Se upp, ni det gamla förmultnade systemets hantlangare, rätt vad det är sopar folket bort er från makten. Så som folken alltid plägat göra med sina självutnämnda herrar och härskare. I DDR gick det över en natt, det som ingen trodde var möjligt. I Sverige väntar vi till valet hösten 2014.

På åhörarläktaren satt det fantastiska SDU-gänget från Uppsala! Från vänster: Jag, Joakim, Pavel, Simon, Caroline och Paula.

Här är hela den nya förbundsstyrelsen för SDU i Sverige. Plåtade vid kongressen i Jönköping den 11 september 2011.

"Uppställning, pojkar och flickor!" Sekunderna innan alla har hunnit att samla sig.

Den nya förbundsstyrelsen för Sverigedemokratisk Ungdom verksamhetsåret 2011/2012.

Johannes, Fredrik och Eric avtackas för sina insatser i den avgående förbundsstyrelsen.

SDU satsar nu på att bli Sveriges största ungdomsförbund, bland annat i skolvalet 2014. Ett ytterst realistiskt mål då vi redan är väldigt stora (andra/tredje största parti på många skolor runt om i hela landet). SD är ungdomens och morgondagens röst och vi kommer att sopa mattan ren med det gamla trötta, slitna och nedgånga etablissemanget. Varmt välkomna – alla – i det viktiga arbetet!

Ai Weiwei är en av Kinas otaliga regimkritiska hjältar. En värdig nobelpriskandidat!

”Weiwei trotsar Twitterförbud”

David Cameron blev känd för att vara den konservativa partiledaren som cyklade eller tog tunnelbanan till jobbet. Detta till skillnad från vissa andra statsministrar som åker runt som inbillade rockstjärnor...

”Mänskliga rättigheter ska inte få stå i vägen längre för hårdare tag”, säger nu premiärminister David Cameron. Hårt ska sättas mot hårt.

I Sverige, där brandkåren inte längre vågar att åka in i många områden utan poliseskort, säger vissa så kallade proffsföreläsare att man behöver mera ”dialog”. Vi minns kanske även en viss hög polischef och ”proffsföreläsare” som hade ett maniskt intresse för ”feminism och kvinnosaksfrågor”. De många fina orden saknade dock all tänkbar verklighetsförankring skulle det komma att visa sig.

Så här skriver den legendariske journalisten Sir Max Hastings på ledarsidan i dagens Daily Mail – en av Storbritanniens ledande dagstidningar:

”Years of liberal dogma have spawned a generation of amoral, uneducated, welfare dependent, brutalised youngsters.

Most have no jobs to go to or exams they might pass. They know no family role models, for most live in homes in which the father is unemployed, or from which he has decamped. They are illiterate and innumerate.

They are essentially wild beasts. I use that phrase advisedly, because it seems appropriate to young people bereft of the discipline that might make them employable; of the conscience that distinguishes between right and wrong.They respond only to instinctive animal impulses — to eat and drink, have sex, seize or destroy the accessible property of others.Their behaviour on the streets resembled that of the polar bear which attacked a Norwegian tourist camp last week.”

Och Max Hastings fortsätter:

”They are an absolute deadweight upon society, because they contribute nothing yet cost the taxpayer billions. Liberal opinion holds they are victims, because society has failed to provide them with opportunities to develop their potential.

Most of us would say this is nonsense. Rather, they are victims of a perverted social ethos, which elevates personal freedom to an absolute, and denies the underclass the discipline.

My dogs are better behaved and subscribe to a higher code of values than the young rioters of Tottenham, Hackney, Clapham and Birmingham.”

Så ”dialogfilosofin” verkar inte stå särskilt högt i kurs hos det brittiska folket och på de ledande tidningarnas ledarsidor. Journalisterna i England håller dessutom en helt annan klass än de många obildade småborgerliga och kvasiintellektuella vänsterextrema motsvarigheterna som vi dras med i Sverige.

Hur många ”journalister” i Sverige har examen från Oxford eller motsvarande tungt universitet? Nej, de flesta har bara gått undermåliga Kalle Anka-utbildningar – genom vilken de inte ens skulle ha fått ett receptionistjobb på den mest obskyra engelska landsortstidning. Därav den intellektuella härdsmältan inom den svenska medievärlden. Många så kallade journalisters uppträdande i Sverige skulle säkerligen ha värmt de röda diktatorernas Stalin, Honecker och Ceauşescus sotsvarta hjärtan…

David Cameron är den moderna konservatismens fader i Europa. Ett framgångsrikt föredöme för oss alla!

Det gyllene korset ståtar ännu stolt i vår svenska fana. Sverige har ett mer än tusenårigt kristet kulturarv att förvalta.

Borta bra men hemma bäst. Inget går upp mot fosterlandet en vacker försommardag.

Redan under eftermiddagen bjöds det på nationaldagsfirande i privat regi.

Efter det officiella programet med kungssången smakade det gott med ostron och lite bubbel.

Militäruppvisning och marschmusik uppe hos konungen på slottet.

En oförglömlig nationaldag anno 2011. Natten avslutades med Erik och Kent.

Den norske konungen symboliserar i kött och blod den norska nationen och folksjälen.

Norrmännen firar den 17 maj för att konung Christian Frederik skrev under landets grundlag just den 17 maj 1814 (lagen blev antagen av Riksforsamlingen på Eidsvoll dagen innan, den 16 maj), och inledde en kort period för Norge som självständig stat, före konventionen i Moss, då Norge var tvunget att ingå en personalunion med konungariket Sverige. Grundlagen fick dock behållas och säkerställde en hög grad av inre självstyre för Norge under perioden.

I Norge är man stolt över sin konung, sitt fosterland och sin fana. I dag, den 17 maj, hyllas kungafamiljen i Oslo.

Dagens Sverige har mycket att lära av norrmännen. Om hur man bör uppskatta sitt eget fosterland. Flum, nationell självförnekelse och vidare en förödelsens politik, vilken gör att våra närmaste grannländer (läs: Danmark) nu vill återupprätta gränsbevakningen mot Sverige är inget som vi har någon anledning att vara stolta över. Däremot har vi en mycket anrik historia, som sträcker sig många århundraden tillbaka i tiden. Den är absolut värd att högtidlighållas och åminnas. Socialisterna och ”Moderaterna” slåss om att få sälja ut vårt land och dess familjesilver. Från att ha varit ett hyggligt högerparti är ”medelmåttorna” numera de som har tagit sig an socialisternas självpåtagna uppgift som slaktare av nationen. Båda två (bara olika sidor av samma mynt) är en skam för vår fina nation. Vårt folk och vårt land kan mycket bättre än så här! Hur kan folk rösta på dem utan att skämmas ögonen ur sig? För att, till ovan nämnda pris, få ett par ynka hundralappar mer i plånboken, av deras egna inbetalade pengar. Snacka om hästskojare.

Norge har ett politiskt landskap som de kan vara stolta över. Landet har ett riktigt högerparti som heter duga. Snart kommer Norges statsminister att heta Siv Jensen – till hela den politiska elitens stora fasa i Sverige. Ty då kommer Sverige närmast att framstå som ett nordens Nordkorea eller den sista sovjetstaten. I Sverige kan vi mest bara känna skam och sorgsenhet över hur illa det ser ut här hemma. De nya moderaterna och deras dvärglika partikollegor är ungefär lika vänstervridna som sossarna, och har således inget mer att tillföra vårt land. Men ändring är – som synes – på väg!

Vi gratulerar – ur djupet av av våra hjärtan – Norge och vårt brödrafolk på deras nationaldag!

1.
Ja, vi elsker dette landet,
som det stiger frem,
furet, værbitt over vannet,
med de tusen hjem.
Elsker, elsker det og tenker
på vår far og mor
og den saganatt som senker
drømme på vår jord.
Og den saganatt som senker,
senker drømme på vår jord.

2.
Dette landet Harald berget
med sin kjemperad,
dette landet Håkon verget
medens Øyvind kvad;
Olav på det landet malte
korset med sitt blod,
fra dets høye Sverre talte
Roma midt imot.

3.
Bønder sine økser brynte
hvor en hær dro frem,
Tordenskiold langs kysten lynte,
så den lystes hjem.
Kvinner selv stod opp og strede
som de vare menn;
andre kunne bare grede,
men det kom igjen!

4.
Visstnok var vi ikke mange,
men vi strakk dog til,
da vi prøvdes noen gange,
og det stod på spill;
ti vi heller landet brente
enn det kom til fall;
husker bare hva som hendte
ned på Fredrikshald!

5.
Hårde tider har vi døyet,
ble til sist forstøtt;
men i verste nød blåøyet
frihet ble oss født.
Det gav faderkraft å bære
hungersnød og krig,
det gav døden selv sin ære –
og det gav forlik.

6.
Fienden sitt våpen kastet,
opp visiret for,
vi med undren mot ham hastet,
ti han var vår bror.
Drevne frem på stand av skammen
gikk vi søderpå;
nu vi står tre brødre sammen,
og skal sådan stå!

7.
Norske mann i hus og hytte,
takk din store Gud!
Landet ville han beskytte,
skjønt det mørkt så ut.
Alt hva fedrene har kjempet,
mødrene har grett,
har den Herre stille lempet
så vi vant vår rett.

8.
Ja, vi elsker dette landet,
som det stiger frem,
furet, værbitt over vannet,
med de tusen hjem.
Og som fedres kamp har hevet
det av nød til seir,
også vi, når det blir krevet,
for dets fred slår leir.

”0 koll – Näringsminister Maud Olofsson har tappat kontrollen över 20 miljarder kronor i statligt riskkapital.”

"Jag blev förd bakom ljuset", sa Maud angående Vattenfall-skandalen. Av vem? Sig själv?

Maud är den största katastrofen som har drabbat de statligt kontrollerade verksamheterna i Sverige. Ordet katastrof är egentligen en underdrift – skadedjur känns som en mer plausibel benämning. De statliga bolagen driver vind för våg, utan kontroll och styrning!

Jag är evigt tacksam för att jag tidigt insåg vartåt det barkade och hoppade av redan innan råttorna började att lämna det sjunkande centerpartistiska skeppet. Eller ja… skepp? Numera liknar partiet mest en sjunkande roddbåt. Kapten Maud är i sig själv en av de tyngsta anledningarna till att partiet nu nästan står utanför riksdagen. Med de diktatorsfasoner hon kör med internt kombinerat med hennes okunnighet och uppenbara brist på intelligens gör att detta en gång så anrika parti numera är dödsdömt. Det lär nog inte finnas någon svensk partiledare, som är mer hatad internt än Maud. Lita på mig, jag vet – jag var nämligen med. 2014 kommer hon tvingas återlämna nycklarna till både riksdagen och Rosenbad. Och vem, vid sina sinnens fulla bruk, skulle vilja släppa in henne och hennes gelikar dit igen?

Symbolen för den gamla och ledbrutna makteliten skakar hand med morgondagens ledare för Sverige.

Jag vet att fler inom partiet resonerar som jag, och samtidigt har fått upp ögonen för SD som det enda sunda och verkligt ansvarstagande partiet i dagens Sverige. Vissa kommer att bli rätt så förvånade (eller egentligen inte) över ett och annat avhopp.

Vart de ska ta vägen? Behöver jag verkligen säga det?